intelligentlatmask

Den 2 februari 2011

Dagen började med att vi åkte till skolan. Vi skulle nämligen följa med några socionomstudenter ut på deras praktikplatser för att göra studiebesök där. Studenterna här har praktik två gånger i veckan istället för att ha det som vi har det (20 veckor i rad). Ja ja, jag fick åka med en tjej som hade sin praktik på SOFOSH, en organisation som har hand om fattiga människor som inte har råd med sjukvårdskostnader. Haha vet att jag skrev i ett tidigare inlägg att de tog hand om personer som inte har råd med sjukhus. Vem har det egentligen!? Haha

När vi kom dit till organisationen så fick vi se hur sjukhuset var uppbyggt (BTW fick åka vespa genom staden och det var ju sjuuuktskoj!). Åter till beskrivningen av organisationen.  Det fanns 5 våningar där män och kvinnor var uppdelade i olika rum. En våning kunde de som skulle operera sig ligga på medan på exempelvis andra våningen kunde de som hade en brännskada ligga på. En avdelning kan ha patienter med mer allvarliga eller akuta fall, och en annan avdelning har återhämtning av patienten eller mindre allvarliga sjukdomar. De ligger dock på samma våning allihopa men är som sagt indelade i två. På en avdelning som är avsedd för operation så ligger alla patienter där, oavsett operation. Personalen är alltid tillgänglig, likaså polisen som sitter främst på akutavdelningen. Personalen arbetar 8 timmar per dag. 4 timmar dagtid, en kväll och en natt.

Organisationen fungerar som så att är patienten kommer till sjukhuset får de först skriva in sig. Sedan utredde och hjälpte läkarna patienten till dess att individen hade fått en diagnos. Därefter får patienten mediciner (som är gratis) eller slussas vidare till den avdelning där de får den hjälp de behöver. I akuta fall kan det ta upp till 5-6 dagar innan operation. Vid mindre akuta fall kan klienten få vänta i 4 veckor.  Det är ju ingenting mot vårt system i Sverige. Ska inte klaga men vi får ju inte hjälp sådär jättesnabbt ju! På organisationen finns det ungefär 12 läkare och 12 sjuksyrror på en avdelning.

Socialarbetaren går runt på avdelningarna och talar med de drabbade och även deras släkt om problemet. De hjälper klienten och släkten att leva med det som klienten har blivit utsatt för exempelvis brännskador, då, speciellt kvinnor, blir bortstötta för att de nu har fått ärr på kroppen. Männen brukar lämna dem för detta och då måste kvinnorna klara sig själva.

Vi fick ju se en kvinna som var brännskadad. Hon låg dock på den avdelningen som var avsedd för rehabilitering. Hon såg ju bra ut, men när vi gick förbi en annan dörr till den avdelningen där de som behandlades låg på. Säger inte sådär jättemycket om det men kan ju säga att det inte alls luktade gott! Eller såg bra ut! Hmpf

Sedan gick vi till adoptionscentrat. Fy fasen vad söta barn det finns! De som var på den avdelningen var mellan 1 dag och 7 år. På den här organisationen kunde dem ta hand om 70 barn i taget, de andra slussades bort till institutioner. Det sjuka var att när vi var där, träffade vi ett svenskt par som skulle adoptera ett barn där. Dom berättade att det hade tagit 3 år för dem innan de hade fått ett barn och barnet var idag 7 år! Sjukt att man får adoptera ett sådant gammalt barn och ta det till ett annat land. Men först och främst adopterade dem i landet.

Historik bakom Adoptionscentrat!

Många barn hittades ute på gatorna och ingen visste vem som skulle kunna ta hand om dessa barn. Polisen hade problem att ta hand om alla barn. Men 1973 började man kunna ta hand om dessa barn och man löste det på så sätt att man ”gav bort” barn till dem som hade förlorat sitt barn ibland annat krig. Detta gjorde att fosterbarnet ersatte det biologiska barnet.

Under 60- talet fick kvinnor skulden om de inte skulle kunna få barn eller om de förlorade ett barn under födelsen eller när barnet var litet.

Numera har de gjort upp regler för att rätt omhändertagande av barnet ska ske. Annars förnekas barnet.

Nu när adoption sker, informerar och förbereder de föräldrarna på att ta emot ett barn och motiverar dem till att ta hand om barnet på rätt sätt. De kan inte ge några garantier men de informerar ALLT om barnet till föräldrarna och de vill också att barnet ska veta att de är adopterade, vilket de vill att föräldrarna ska berätta.

Arbetet med Sverige finns och väntetiden för att få ett barn till Sverige är mellan 4-5 år. När man fått reda på att man får adoptera, stannar föräldrarna med barnet i 8 dagar för att lära känna barnet. Föräldrarna får även med sen en film om barnets barndom, dokument och alla rättigheter innan barnet får lämna landet.

Det är om organisationen. På kvällen blev det vaxning av ben och ta det lugnt. Skönt och välbehövligt! Tog även ut min piercing idag! Den var inte så fin längre så antingen blir det att ta en ny eller lägger pengarna på en fin tatuering. Haha. Hoppas ingen av mina föräldrar läser detta.

Annars mår jag bra och jag är så nöjd över allt nu ! Jag mår asbra helt enkelt. Det enda som är negativt är att jag har börjat tröttna på maten. Suck det är inte gott längre.